nattdavid

Vågorna vajade skeppet medans carl stod i utsikten och spanade ut över havet.
Dom hade spenderat tre månader till havs nu, saknaden av land började gnaga i deras huvuden.
Kaptenen på skutan var det betyckade och strickte John Lövenhalm. Han hade seglat från smögen till

syd asien en gång på egen hand berättade legenden.
Kaptenen skulle precis häva i sig sitt tredje glas med rom när han hörde carl ropa från sin post,
land i sikte. Kaptenen reste sig hastigt även han längtade efter land och en chans att fylla på

det nu mera låga antalet flasker rom. Ön som dom såg framför sig var täkt av stora vassa klippor,

inte en chans att gå iland här med denna båt förstod han direkt och gav order om att slänga i små

botarna som nu skulle föra dom iland. Dom begav sig iland hela besättningen vad var det för

anledning att lämna kvar nån här var ju helt öde vem skulle få för sig att segla hit.
Männen rodde för glatta livet för att ta dom små båtarna iland, efter flera kraft ansträngingar

var dom samtliga framme. En av männen som hade levt på salt vatten sen några dar tillbaka och var

redan nu riktigt galen tog ett språng ut ur båten och började sätta i sig sanden på stranden, dom

andra skyndade snappt efter och fick tillslut honom att sluta.
En glad krappa kom krypande längs stranden och den halv galne rexi började nu följa den någrant

med blicken medans de andra gjorde upp taktik på hur denna ön skulle utforskas. Medans detta hände

så växte panniken i rexi's ögon, måste ha vatten skinnet brinner, och han kastade sig ut i

vattnet, efter bara 2 minuter var ett helt stimm med tjurhajar där och slet hans kropp i stycken.
Allt medans hans hjälp lösa kamrater stod på stranden och bevittnade händelsen.
Natten kom äver dom och det gjordes upp en eld och på denna grillades dom sista fiskarna

besättningen hade kvar att leva på, imorgon måste dom hitta nått ät bart annnars skulle svält och

beskymmer snart infinna sig. Solens strålar lysde rakt i carls ögon när han vaknade nästa dag, han

upptäckte snart att bara han och kaptenen var vakna, en lättnat kom över honom när han insåg detta

skulle han slippa straffet för att vakna försent, strax var alla på bena och dom begav sig in

genom den täta djungeln.
Det var hett och flera olika insekter carl aldrig sätt förut klättrade längs hans armar och ben,

men inget att göra mer än att försöka vifta bort dom så gott det gick, det var ju ändå myggen som

var det jobbigaste och dom som var svårast att undkomma. Längs fram i gruppen gick gruppens två

starkaste män och röjde vägen för de andra, dom hade varit med om värr förr sa dom, men carl hade

svårt att tro på nått sådant. Efter ett par timmars mars genom tät djungel så lättade det lite och

dom såg en väldigt underlig staty framför sig, det var en svart skapelse med stora onda ögon och

ja det var blod som ran ur dess mun. männen blev för ett tag lite rädda, vem kan ha gjort det här,

vad var det för människor som bodde här. de vapen som de hade med sig lugnade dom dock något och

dom fortsatte nu mer försiktigt sin march. Löven gav vika och nedanför visade sig flera spättsiga

pålar, två av männen satt nu spetsade på dessa, blodet ran ur deras lemläsdade kroppar och panik

utbröt bland männen. Män kom ned från träden, dom rörde sig tyst och snappt som demoner,
dom rörde sig med maximal fart och inann dom visste vad som hänt hade samtliga som bärde vapen

gått sina halsar uppskurda och log nu stilla på marken med blodet flytade ur deras halsar, carl

såg hela händelsen och plötslig svartnade allt när han fick ett slag i bak huvudet.
Carls slog upp ögonen var är jag vad har hänt, det hade börjat skymma, han kollade omkring sig jo

där var några av männen från båten dom var inspärrade i en bambu bur deras fötter fast tjedjade.
En bit bort såg han några av dom som hade anfallti dem, dom pratade på ett språk han aldrig hört

förut och på deras eld vilade nått som han inte ens ville tänka på vad det var, ja dom skulle äta

oss, på elden såg han hans förra kamrater sakta bli grillade. Han harklade och spydde och spydde,

vad ska jag ta mig till vad kommer hända med oss vem skulle kunna göra nått sånt.
Han såg en av männen närma sig buren, vakten såkalrt dom hade vakter, mannen hade ett ben genom

sin näsa, ja det fick ju sin önskade effekt han blev rädd för honom, vkaten slog med sin klubba

rakt över carls fingrar som stack ut utanför buren, han skrek till och tittade på sin hand, tre

fingrar var definitivt brutna, och benet stack rakt ut från en av dem.
vakten tog taf i carls arm och slog av fingrarna med en yxa, och slände till honom en tyg bit för

att stoppa blodet med. De resterande i buren sprang fram för att hjälpa honom medans han sakta

svimmade bort. Nästa dag runt middag, han vaknade av en spark i sidan, han hade iaf överlevt

natten, smatliga män i buren stor nu längs ena sidan på den, carl blev dit kastad och ihop kjedjad

men de resterande. dom blev ut lädda mot djungeln. Vid en stor grott öppnig stod två av det där

statyerna han tidigare sätt i djungeln, i deras famn såg han huvuden från han fallna kamrater, dom

läddes in i grottan som var upplyst med facklor, på väggarna var det diverse målningar som gjorde

honom orolig. han förstod dom inte riktigt men förstod att detta var nog slutet att dom aldrig mer

skulle få se solens ljus igen. väl där inne möttes dom av en extrem hetta, grottan lädde in i en

liten vulkan med klippor runt en liten avsats med lava. på ena klippavsatsen såg han fyra pålar

sticka upp, det var dit dom skulle, dom kjedjades fast runt varsin påle, sen steg han in, en man i

underliga blodiga kläder och med en fruktansvärd mask för ansiktet, i sin hand hade han en dolk,

han läste upp en ramsa om och om igen sedan, kniven gick in i brösten och hjärtat togs ut sedans

dumpades kroppen ner i den kokande lavan, snart var det hans tur, det blev svart, detta vara

slutet....